Sten Sture den äldre, född den 1440, var en framstående svensk ädling och politisk ledare under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. Han spelade en avgörande roll i Sveriges strävan att befria sig från det danska inflytandet och att upprätthålla landets självständighet.
Sten Sture den äldre föddes in i en inflytelserik adelsfamilj och fick tidigt erfarenhet av politik och krigföring. Han blev snabbt känd för sin styrka, tapperhet och förmåga att organisera och leda motstånd mot Danmarks försök att utöka sitt inflytande över Sverige.
Under Kalmarunionens tid, då Danmark, Norge och Sverige var förenade under en gemensam kung, utmanade Sten Sture den äldre det danska styret och blev en ledande röst för att bevara Sveriges oberoende. Han utnyttjade sin ställning som riksföreståndare, ett ämbete som motsvarade en regentroll, för att bygga upp en stark motståndsfront mot danskarna.
Ett av de mest betydelsefulla ögonblicken i Sten Stures karriär kom under det så kallade Stockholms blodbad år 1520. Efter Kristian II:s seger i ett krig mot Sverige ockuperade den danske kungen Stockholm och genomförde en massaker på adelsmän och politiska motståndare. Sten Sture, som befann sig i Uppsala vid tillfället, lyckades undkomma massakern och blev en symbol för motståndet mot danskarna.
Efter Stockholms blodbad blev Sten Sture den äldre en central figur i upproret mot den danska ockupationen. Han organiserade motståndet och lyckades återfå kontrollen över flera områden i Sverige, inklusive Stockholm. Genom sina militära framgångar och sitt ledarskap blev han en nationell hjälte och en symbol för svensk självständighet.
Sten Sture den äldres regeringstid präglades av kampen för att befria Sverige från dansk överhöghet. Han förespråkade också starka band med andra nordiska länder och genomförde en allians med Hansan, en handelsförbund av städer runt Östersjön. Hans diplomatiska insatser bidrog till att stärka Sveriges ställning i regionen och minska det danska inflytandet.
Sten Sture den äldre avled i februari 1503, men hans arv som en motståndare mot dansk dominans och försvarare av svensk självständighet lever kvar i svensk historia. Hans insatser och mod inspirerade senare generationer att fortsätta kampen för frihet och oberoende.