Evert Taube

Det har blivit dags att berätta historien om ytterligare en svensk legend. En riktig mångsysslare som använde sin kreativa läggning åt att utforska flera olika konstnärliga riktningar. Han var både trubadur, författare, konstnär och kompositör, och spelade därutöver även luta. Men det är allra främst för hans över 200 olika visor som han blivit känd, slagit sin in i den svenska folksjälen och fastnat på den ny svenska femtiokronorssedeln. I den här artikeln ska vi stifta närmare bekantskap med en av de absolut största svenska nationalskalderna i historien, nämligen Evert Taube.

Vem var Evert Taube?

Evert Taube föddes klockan fem på morgonen den 12 mars 1890 mitt i centrala Göteborg, vid Otterhällan, som fjärde barn åt föräldrarna Carl Gunnar Taube och Julia Sofia Jakobsson. Han hade alltså redan tre äldre syskon, men skulle ändå komma att få ytterligare nio yngre syskon. Förutom Evert så fanns även Märta Taube-Ivarsson, Carl-Otto Taube samt Karin Parrow med i denna enorma syskonskara. Men redan den där tidiga morgonen höll världen på att mista Evert Taube. När han föddes trodde man nämligen först att han inte var vid livet, utan att han var dödfödd. Man kallade således på läkare som kunde skriva en dödsattest. Men, när läkaren kom hördes helt plötsligt ljud från den lilla bebisen. Evert Taube levde och skulle sedermera komma att skriva in sig i svenska historieböcker som en folkkär nationalskald. Evert Taube väste upp ute på Vinga. Han åkte båt, fiskade och njöt i allmänhet av den vackra skärgården på västkusten. Fadern var intresserad av språk och litteratur och kom att bli en viktig förebild och lärare till Evert i dessa ämnen. Inom familjen fanns även ett starkt intresse för musik och hemmet fylldes ofta av spel och sång. Det är kanske inte helt fel att våga sig på att gissa att denna tidiga introduktion till musik, språk och litteratur var viktigt för att forma Evert Taube och styra honom i den riktning som sedermera kom att göra honom så folkkär. 1906 valde familjen Taube att styra flyttlasset till Majorna i Göteborg. Evert skulle dock inte komma att bli långvarig i Majorna, utan rymde för att ge sig ut på egna äventyr i Stockholm. Han hade bestämt sig för att bli konstnär. Och någonstans här kan man väl säga att Evert Taubes magiska kreativa karriär börjar.

Evert Taubes verk och karriär

Även om Taube också skrev prosa och målade tavlor, så är det såklart hans visor som ändå får räknas som hans största verk. Det är visorna som spelats runt om i Sverige på gator och torg och i de svenska folkhemmen. För sina visor har han även belönats med en rad fina utmärkelser och priser, bland annat Gustaf Fröding-stipendiet, Svenska Akademiens Bellmanpris och Spelmannen. Han blev dessutom Filosofi hedersdoktor vid Göteborgs universitet samt tilldelas Stockholms stads hederspris – populär i både Stockholm och Göteborg alltså!

Några av hans mer kända visor är till exempel Flickan i Havanna, Byssan lull, Brevet från Lillan och Fritiof och Carmencita. Den som vill prova på något av hans skönlitterära verk kan välja mellan en verkligt gedigen kollektion, i vilken ingår bland annat Inte precis som kvinnorna, Svärmare och stigmän eller Västlig horisont. Därtill finns även flera pjäser och prosasamlingar.