Georg Stiernhielm

Det har blivit en hel del författare som har omskrivits här på sidan. Det beror såklart på att Sverige har utmärkt sig genom att producera många framgångsrika skribenter genom historien. Vissa har blivit berömda internationellt, medan andra har haft stor betydelse för det svenska folket och den svenska folksjälen. Sverige kan vara stola över att ha ett så rikt litterärt arv med så många lysande författare och fängslande böcker. Nu har turen kommit till ytterligare en profil inom det svenska språket, nämligen skalden och språkvetaren Georg Stiernhielm. Kanske har vi nämligen honom att tacka för den starka svenska litterära traditionen. Stiernhielm var verksam under stormaktstiden på 1600‑talet och han lyckades höja det svenska språkets status i befolkningens ögon. Hans främsta verk Hercules var inte bara en av den tidens viktigaste texter, utan kan räknas till ett av de främsta litterära verken genom tiderna. I den här artikeln ska vi därför se närmare på Georg Stiernhielm, hans liv och hans litterära alster.

Vem var Georg Stiernhielm?

Georg Stiernhielm föddes år 1598 under namnet Göran Olofsson. Namnet Georg Stiernhielm fick han genom flera steg. Förnamnet har sitt ursprung från Uppsala universitet. När den unge Göran Olofsson började studera vid universitetet ville han ha ett mer latinskt namn ock började därför kalla sig själv för Georgius Olavi. Efternamnet fick han vid ett senare tillfälle, när han adlades 1630, och blev därmed Georg Stiernhielm. Utöver studierna vid Uppsala universitet läste Stiernhielm även i vid Greifswalds universitet i Tyskland – en erfarenhet som kom att bli värdefull för honom längre fram i livet.

Georg Stiernhielm som språkvetare

Georg Stiernhielms akademiska karriär var väldigt bred, och han publicerade sakprosa inom flera skilda områden, bland annat matematik, statistik och naturkunskap, men också filologi och lagvetenskap. Det var dock främst för sin insats inom språkvetenskap och det svenska språket som han kom att lämna störst avtryck hos eftervärlden. Stiernhielm förstod att språket som ämna hörde nära samman med historien – och för att förstå språkets utveckling måste man även studera historien. Han lade grunden till jämförande språkforskning för att studera språks släktskap. Han hade förvisso fel i många av sina antaganden och slutsatser, till exempel utgick han ifrån att (i sann storhetstidsanda) det svenska språket var utgångspunkten för alla andra språk i världen. Men hans arbete gjorde ändå att forskningen om språk kunde ta enorma kliv framåt.

Hans arbete förändrade även synen på det svenska språket. Tidigare hade svenskarna nästan föraktat sitt eget språk – bildade människor talade latin – men nu började vinden vända. Tanken att svenskan var det ursprungliga språket ur vilket alla andra utvecklats höjde det svenskans status och det svenska folket tog nu sitt eget tungomål med stolthet. Kanske har vi denna vändning att tacka för de stora svenska författare och den starka skönlitteratur som Sverige producerat sedan Stiernhielms dagar.

Georg Stiernhielms litterära verk

Georg Stiernhielms mest berömda verk är utan tvekan Hercules. Titeln tillika huvudpersonens namn är såklart lånat ifrån grekisk mytologi. Texten är ett imponerande epos som utkom redan 1658. Hela verket är diktat på versmåttet hexameter, liksom de stora grekiska eposen Odysséen och Illiaden av grekiska Homeros, eller Aeneiden av romerska Vergilius. Hercules kan i mångt och mycket anses vara Stiernhielms försök att skapa ett svenskt nationalverk.

Georg Stiernhielms litterära verk
Georg Stiernhielms litterära verk