Selma Lagerlöf var en av de mest kända författarna i svensk litteraturhistoria. Hon föddes den 20 november 1858 på Mårbacka i Värmland och dog den 16 mars 1940 i Sunne. Hon var den första kvinnliga författaren som tilldelades Nobelpriset i litteratur och den första kvinnliga ledamoten av Svenska Akademien.
Lagerlöf växte upp på en gård i Värmland och hade en mycket nära relation till sin far. Han lärde henne att läsa och skriva när hon var mycket ung, och hon uppmuntrades att utveckla sin kreativitet genom att skriva och berätta historier. Under sin tid som lärare på högstadiet i Landskrona började hon skriva på sin första roman, ”Gösta Berlings saga”, som publicerades 1891. Boken var en omedelbar succé och gav henne internationellt erkännande som författare.
Lagerlöfs författarskap präglas av en stark känsla för det svenska landskapet och dess folk. Hon använde ofta sagans form för att förmedla sina historier och hon var en mästare på att skapa fantasifulla och färgstarka karaktärer. Hennes berättelser är ofta fyllda med mystik och övernaturliga inslag, men också med samhällskritik och ett starkt engagemang för social rättvisa.
Några av Lagerlöfs mest kända verk inkluderar ”Jerusalem” (1901), ”Körkarlen” (1912) och ”Kejsarn av Portugallien” (1914). Hennes roman ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (1906-1907) blev en stor succé både i Sverige och internationellt och är idag en klassisk barnbok.
Lagerlöf var också en stark förespråkare för kvinnors rättigheter och arbetade aktivt för att förbättra kvinnors ställning i samhället. Hon var den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien och blev också den första kvinnliga mottagaren av Nobelpriset i litteratur 1909.
Selma Lagerlöf är en av Sveriges mest kända och älskade författare och hennes verk har översatts till många olika språk. Hon har haft en stor inverkan på svensk litteratur och har inspirerat generationer av författare och läsare över hela världen.