Axel Oxenstierna (1583-1654) var en svensk statsman och rikskansler under stormaktstiden. Han är känd för sitt stora inflytande över den svenska politiken och för att ha bidragit till Sveriges maktställning under denna period.
Axel Oxenstierna föddes i Fånö, nära Stockholm, år 1583. Han kom från en inflytelserik adelsfamilj och fick en utbildning som var mycket ovanlig för sin tid. Han lärde sig flera språk, bland annat latin, tyska, franska och italienska, och studerade både juridik och teologi vid flera av Europas mest prestigefyllda universitet.
Efter att ha återvänt till Sverige blev Oxenstierna snabbt en viktig rådgivare till kungen Gustav II Adolf. Under det trettioåriga kriget spelade han en viktig roll i att förhandla fram allianser med andra europeiska makter och i att säkra Sveriges intressen på kontinenten.
Efter Gustav II Adolfs död år 1632 blev Oxenstierna rikskansler och ansvarade för att leda landet genom de fortsatta krigshandlingarna. Under hans tid som rikskansler stärktes Sveriges maktställning och riket växte till att omfatta stora delar av Nordeuropa, inklusive Finland, Estland, Lettland och delar av Tyskland.
Oxenstierna var även en mycket lärd man och en stor mecenat för konst och kultur. Han var en viktig stöttepelare för den svenska litteraturen under sin tid och stödde många av de mest framstående författarna i landet, däribland Johan Skytte och Johannes Rudbeckius.
Axel Oxenstierna avled år 1654 och efterlämnade ett arv som en av Sveriges mest framstående statsmän genom tiderna. Han är känd för sina bidrag till Sveriges maktställning under stormaktstiden och för att ha varit en stor stöttepelare för konst och kultur i landet.