Ronnie Peterson är en av de mest framgångsrika svenska förarna inom Formel 1. Han föddes den 14 februari 1944 i Örebro och började köra karting när han var tonåring. Han gjorde sin debut i Formel 1 1970 och tävlade sedan i 123 Grand Prix-lopp, där han vann 10 lopp och tog 26 pallplatser.
Petersons karriär började ta fart när han 1971 bytte till Lotus-teamet. Året efter, 1972, vann han tre Grand Prix-lopp och blev vice-mästare i mästerskapet, bara sex poäng bakom vinnaren Emerson Fittipaldi. Året efter, 1973, var han en av de stora favoriterna för att ta hem mästerskapet, men skador och tekniska problem gjorde att han slutade på fjärde plats i mästerskapet.
Petersons största framgång kom 1978 när han vann två Grand Prix-lopp och slutade på andra plats i mästerskapet, bara två poäng bakom Mario Andretti. Peterson var känd för sin snabbhet och aggressivitet på banan, men också för sin förmåga att hålla koll på däck och bränsle, vilket var avgörande för att vinna lopp på den tiden.
Tyvärr skulle Petersons karriär få ett tragiskt slut. Under Italiens Grand Prix 1978, kraschade Peterson i den första kurvan och bilen fattade eld. Peterson lyckades ta sig ur bilen, men skadades allvarligt och avled senare på sjukhuset på grund av inre blödningar. Detta var en stor chock för motorsportvärlden och ett stort förlust för svensk motorsport.
Peterson var inte bara en fantastisk racerförare utan också en mycket omtyckt person i motorsportvärlden. Han hade en avslappnad och ödmjuk inställning, och han var en förebild för många yngre förare som såg upp till honom.
Ronnie Petersons arv lever vidare genom de många förare som han inspirerat genom åren. Han är en ikon inom svensk motorsport och kommer alltid att bli ihågkommen som en av de största förarna i Formel 1-historien.